.

Hej!

Jag har skrivit en novell om mänskliga rättigheter i kursen "Etik och livsfrågor".
Jag är inte så jätteduktig på att skriva en novell men jag tycker att händelsen som jag skriver om stämmer så pass jävla bra in i dagens samhälle.
Jag delar med mig av den så får den som vill läsa och har tid läsa den:

Mänskliga rättigheter - Det är inte säkert för en ung kvinna att gå hem på natten

Mamma hade alltid sagt till Lisa att hon absolut inte fick gå hem själv på natten och att hon skulle gå med en kompis på upplysta vägar. Det händer så mycket i vår värld nu och ingen går säkert vart man än går. Lisa och hennes vän Lotta har varit 18 år ett tag nu, ett nytt liv har börjat och nyckeln till friheten har öppnat en helt ny värld för de båda vännerna.

Det började närma sig stängningsdags på krogen i Sandviken. Lisa och Lotta hade gått ut på en nattklubb på stan. De båda vännerna hade haft det roligt under kvällen och bjudit på många skratt mitt bland okända människor. En och annan dans hade det blivit av.
De stod nu utanför krogen Redclub och tog sina sista bloss av cigaretten innan de skulle börja promenera hem. Det var en varm julinatt och de båda väninnorna var fint sommarklädda. Lisa hade inhandlat en ny klänning på sin favoritaffär som var blå med en vit rosett i svanken.

Plötsligt kommer det ut en kille till dem och säger ”Lisa, vi hörs väl imorgon när du nyktrat till! Jag har ditt nummer.”
Lotta smällde nästan av och sa ”Va? Gav du den där snyggingen ditt nummer? Du är inte klok!”
Lisa flinade generat och sa ”Man lever bara en gång, antingen går det hem eller så får vi fortsätta nästa helg med raggandet!”
De båda skrattade och tog det sista blosset av cigaretten innan de började vandra hemåt. När de kom fram till början av stadsparken så sa Lotta: ”Du, Lisa… jag tror vi tar en annan väg hem. Det är inte säkert här.”
Lisa tittade lite surt på Lotta och sa: ”Den här vägen är närmst hem, orka gå en omväg. Sluta vara en sådan fegis hela tiden Lotta!”

Stadsparken var väldigt mörk och tyst, ingen människa sågs på långa vägar. En kuslig stämning fanns i luften, men det gjorde det alltid när man gick igenom här. Kommunen hade slutat att laga lamporna på vissa ställen eftersom de alltid blev vandaliserade.
”Jag går här i alla fall, men gå den andra vägen du så hörs vi imorgon” sade Lisa till Lotta.
Lotta tyckte inte det kändes rätt och sa till sin bästa vän ”Egentligen vill jag inte det här, men jag följer med dig ändå för du ska inte gå själv och jag vill inte gå själv! Jag sa ju att vi skulle ha sparat våra sista pengar till bussen!”
”Är du inte säker i dagens samhälle?” frågade Lisa Lotta. Lotta började bli lite irriterad på Lisa men hon insåg att alkoholen spelade stor roll i hennes kaxighet. Lisa skulle aldrig gått igenom stadsparken om hon vore nykter. Hon har alltid varit noga med att inte gå igenom där eftersom man läser så mycket i tidningarna och hennes mamma säger alltid åt henne att gå på upplysta vägar.
Lisa hade tröttnat på det så mycket, för det händer ju aldrig henne någonting och hon lyssnar alltid på sin mamma. Nu var hon trött och ville hem så fort som möjligt och att gå igenom stadsparken gick snabbare än att gå runt allt ihop.

De började gå in i mörkret, på håll kunde man höra rop och skrik från andra ungdomar som var på väg hem från krogen. Ett eko drog igenom den mörka varma julinatten.
Lotta gick nära Lisa och kände sig lite paranoid. Lisa försökte lugna Lotta med att prata om viken kväll de hade haft och vilka snyggingar de hade dansat med.
”Du vet killen som kom ut när vi stod och rökte på slutet? Han hette Martin förresten, han tyckte att jag hade snygg mobiltelefon men att det var lite bögit att ha en röd sådan.” sa Lisa till Lotta.
”Hade jag varit du hade jag inte visat upp så mycket av mina nya dyra saker, tänk om dem blir snodd!” sade Lotta lite surt.
”Men vad är det med dig? Har du PMS nu eller, du verkar vara så sur och anti allt!” svarade Lisa.
”Förlåt, men jag vill verkligen inte gå här Lisa… Kan du inte bara acceptera det?”
Lisa stannade upp och tog upp en cigg ur väskan som hon hade på sig. ”Lugna dig, vi är snart ute ur stadsparken, ingenting kommer att hända. Ju mer orolig du ser ut att vara desto mer rädd kommer du att bli. Ge dig nu!”

Lotta insåg att Lisa kanske hade rätt, vad skulle kunna hända dem egentligen? Det har aldrig hänt något förut på över 18 år så varför skulle det just idag hända något?
Lotta tog en cigarett också, sedan tog de två väninnorna en paus i promenaden hem. De pratade med varandra och skrattade högt.
Plötsligt från ingen stans kom tre killar gående mot dem… Lisa rätade till sig lite från sin ställning för att se snygg och normal ut. Lotta blev skärrad och kollade på killarna som kom mot dem…
”Men heeeeeej! Är det inte Martin?” sa Lisa. Lotta pustade ut… ”Åh, var det bara du och dina vänner. Ni höll på att skrämma skiten ur oss, eller i alla fall mig” sa Lotta.
Lisa gick fram till Martin och gav honom en lång kram, kramen blev bara hårdare och hårdare…
”Haha, Martin, du behöver inte ta i så hårt… Martin? Martin? Vad fan gör du? Aj!” utbrast Lisa.
”Vad gör du? Släpp henne!” sa Lotta och gick mot Martin för att slita tag i henne, hon han inte så långt för Martins vänner slet tag i henne och höll fast henne.
Lisa och Lotta förstod ingenting… Chocken började smyga på och när Martin drog upp sin fickkniv så förstod de båda att detta var allvarligt.
”Dumma hora, jag heter för det första inte Martin, trodde du på det? Och hur dum får man vara att ge bort sitt nummer till någon man inte känner? Det var lätt att spåra upp dig i alla fall och jag blev mer intresserad av din snygga mobil än dig!” svarade mannen som kallade sig för Martin.
”Vad menar du?” sa Lisa.
”Släpp henne, släpp mig! Låt oss gå!” skrek Lotta förtvivlat om och om igen.

”Grabbar, börja utan mig så tar jag den här bruden först.” sa ”Martin”.
Hans två vänner gick iväg till närmaste buske med Lotta och började slå henne för att hon skulle hålla tyst och sluta skrika och sparka. Mannen som kallade sig för Martin höll fortfarande fast Lisa och tryckte sin fickkniv mot hennes rygg. ”Ge mig din telefon, dina pengar och dina smycken snyggning så lovar jag att det inte händer din vän någonting där borta!”
Ett skrik blandat med gråt hördes från busken och Lisa gav hela hennes väska och smycken till mannen med kniven.
”Stackars jävel att vara så lättlurad, nu är det bara härligheterna kvar!” sa mannen och överföll Lisa mitt på platsen.
”Hjälp oss! Hjälp! Hjäääälp!” ekade det över stadsparken. Männen försökte få tyst på de båda unga kvinnorna. Men de gick inte så bra eftersom de skrek så fort de fick chansen.
Mannen som anföll Lisa drog sönder hennes klänning och var precis på väg att dra av hennes trosor när ett annat killgäng kom springande till platsen.
”Vad fan gör ni? Släpp tjejerna!” sa dem och tog tag i dessa tre aggressiva killar. Många slag och smällar hördes och det var blod här och var, det hann inte gå många minuter innan polisen var på plats.

De tre förövarna blev gripna och det killgäng som kom till platsen rusade fram till Lisa och Lotta och frågade hur allt stod till och hjälpe dem upp på benen igen.
Lotta var blodig i ansiktet och hade blåmärken på armarna och benen. Tröjan hängde i trasor och hon var väldigt chockad.
Lisa grät och fick en filt runt sig eftersom hennes klänning inte längre såg ut som någon klänning.

Historien slutade med att de tre männen fick åka med polisen och fick den ena efter den andra anmälan efter sig. Det slutade med fängelse för deras del.
Killarna som kom till platsen visade civilkurage och belönades därför av polisen.
Lisa och Lotta fick akut omhändertagande av vårdpersonal som hjälpte dem till bättringsvägen igen, även skadestånd betalades ut och Lisa fick tillbaka alla sina värdesaker.